Ödet och sammanträffande
Sommaren flyter på, jag förstår inte att den har gått så snabbt. Hur snabbt livet förändras, helt sinnes! Elin flyttar för att plugga, min syster har flyttat ihop med sin pojkvän/fästman/luktar äckligt( men han är snäll), jag jobbar mina sista veckor på jobbet nu, plus att jag snart åker till London!
Jag och Tobbelino pratade om det för ett tag sen. För snart ett år sedan satt vi vid inskrivningen på MAH, för att påbörja samma utbildning, helt ovetandes om att vi skulle bli tillsammans, eller att vi överhuvudtaget skulle träffas. Han åkte till London direkt efter inskrivningen och ett år senare åker han dit igen, men med mig i släptåg.
Vi började samma kurser i december, och vi visste inte vilka respektive var förrän två månader senare. Endast för att jag gav honom en Mer och en cigg. Det var då vi började prata, sen gick det som det gick.
- Den västen hade du på dig första gången vi träffades! sa han häromdagen.
Men det är inte bara att jag träffade Tobias som jag tänker på ikväll. Att jag och Emmy flyttade till Löderup samtidigt och blev vänner, att jag och Joel hamnade i samma klass på högstadiet, när det fanns en chans att vi skulle ha gått i samma klass redan på lågstadiet. Att jag och Elin blev så goda vänner när vi började samma klass på gymnasiet och att vi fortfarande håller kontakten och att om Cecilia inte fått Theo, hade vi aldrig, och då menar jag aldrig träffats!
Ödet, ja, jag tror på det helt klart, efter alla dessa möten som har visat sig vara guld. Jag har växt som människa genom dessa möten. Hantera konflikter, hantera känslor, våga visa känslor och mycket mer har jag lärt mig genom dessa fantastiska människor som har kommit in i mitt liv och stannat där. Och jag hoppas att de stannar där för alltid!
Jag och Emmy, Stockholm, 2009
Jag och Cookie, Ystad, 2010
Elin, Student 2010
Jag och Tobbelino, Höllviken, 2011
Jag och Tobbelino pratade om det för ett tag sen. För snart ett år sedan satt vi vid inskrivningen på MAH, för att påbörja samma utbildning, helt ovetandes om att vi skulle bli tillsammans, eller att vi överhuvudtaget skulle träffas. Han åkte till London direkt efter inskrivningen och ett år senare åker han dit igen, men med mig i släptåg.
Vi började samma kurser i december, och vi visste inte vilka respektive var förrän två månader senare. Endast för att jag gav honom en Mer och en cigg. Det var då vi började prata, sen gick det som det gick.
- Den västen hade du på dig första gången vi träffades! sa han häromdagen.
Men det är inte bara att jag träffade Tobias som jag tänker på ikväll. Att jag och Emmy flyttade till Löderup samtidigt och blev vänner, att jag och Joel hamnade i samma klass på högstadiet, när det fanns en chans att vi skulle ha gått i samma klass redan på lågstadiet. Att jag och Elin blev så goda vänner när vi började samma klass på gymnasiet och att vi fortfarande håller kontakten och att om Cecilia inte fått Theo, hade vi aldrig, och då menar jag aldrig träffats!
Ödet, ja, jag tror på det helt klart, efter alla dessa möten som har visat sig vara guld. Jag har växt som människa genom dessa möten. Hantera konflikter, hantera känslor, våga visa känslor och mycket mer har jag lärt mig genom dessa fantastiska människor som har kommit in i mitt liv och stannat där. Och jag hoppas att de stannar där för alltid!
Jag och Emmy, Stockholm, 2009
Jag och Cookie, Ystad, 2010
Elin, Student 2010
Jag och Tobbelino, Höllviken, 2011
Ibland så...
Ibland hittar man bara rätt, så är det bara. Att någon kan förstå en så bra, och kan älska en oavsett vilken dålig sida man har, är helt otroligt! Jag kan nog inte önska mig bättre, han är allt jag har letat efter!
