Cazze´s blogg

Idag fikade jag med fröken Olsson, och det var najs! Såklart blev det även politik snack idag, men det var trevligt i alla fall. Nu borde jag läsa "Lärarens arbete" men jag vet att jag kommer hamna med Dan Browns bok istället. Har ju faktiskt 1½ timme att slå ihjäl imorgon på tåget, men ska försöka lite ialla fall!

Hittade den här utmaningen på Amandas blogg, och eftersom jag inte kan hämta ut mina böcker förrän om en timme så tänkte jag att jag kunde underhålla mig med det här en stund!

1. Kärleken i mitt liv: Mina vänner, flickorna och grabbarna

2. Min favoritfärg är: Röd

3. Jag är fantastiskt glad: När jag inser att jag har mer ostbågar hemma

4. Jag vet fortfarande inte: Om pappa kommer hjälpa mig med mina gardiner

5. Min dröm är: Att skaffa en hund och barn

6. Jag tror: På ett liv efter detta

7. Jag kommer förmodligen aldrig: Färga håret lila eller rosa

Jag utmanar... Elin!

nu har jag gått i skolan i nästan tre veckor, allt flyter på ganska bra. Trevliga människor, helt okej föreläsningar. Hantverkaren var i lägenheten idag, kom hem till en massa oreda och smuts, oreda och smuts som jag tänker städa upp imorgon. Idag/ikväll tänker jag bara äta godis och kolla på Jersey Shore, Cissi tipsade om nån sida där dem visade alla de första åtta avsnitten, hoppas att jag också får det att funka.

Som jag har skrivit innan så är det dem små sakerna i livet som gör att man blir glad. Idag, efter att ha gått med min basgrupp nere i Västra hamnen, så gick vi som skulle till stationen dit. Eller ja, gick och gick, vi tog en stadbuss som gjorde att vi missade vårt tåg, vilket jag är ganska glad över att vi gjorde eftersom, när vi väl gick på tåget och satte oss, fick jag ett sms, där det stod: Hej, kan du inte sitta bredvid mig istället? Jag kollade sist vilket namn det var och där stod: Joel Ö-W! Jag tittade upp och lite längre fram satt han och jag gick såklart och satte mig där. Jag blev så himla glad och nu ska vi träffas igen nästa vecka, jag och en av de bästa vännerna jag någonsin har haft!:)

...om det här med kärlek. Det känns som om det har varit ett genomgående tema här, haha. Nämen allvarligt, i några dagar, eller ja, kanske sen jag flyttade hemifrån, så har mina tankar omedvetet kretsat kring kärlek. Egentligen har jag slutat att hoppas och leta efter det, men det har blivit allt tydligare för mig sedan jag flyttade till eget, hur viktigt det är att ha nån att komma hem till, att sova tillsammans med någon annan och att vara nära någon som man är villig att ge hela sitt hjärta till. För det är väl det alla vill. Träffa någon som man inte kan leva utan, träffa någon som gör att det blir svårt att andas både när han/hon är nära eller när han/hon inte är det. Sådan kärlek kanske är svår att hitta, men jag tror att alla någon gång i livet kommer att få uppleva det. jag hoppas att jag får den turen att uppleva det, att känna det

Men det finns såklart mycket som ska klaffa, känslor som man måste förstå så man är helt säker på att man ska satsa utan att man ska bli sårad. Ett krossat hjärta behöver tid att läka, och ibland kan det ta väldigt lång tid. Obesvarad kärlek, eller om man inte vet om det är en bra idé att försöka visa vad man verkligen känner. Allt är så väldigt komplicerat när det kommer till människans känsloliv, vi är en väldigt komplicerad varelse. Och eftersom vi är så komplicerade, hur ska vi då kunna urskilja vad vi verkligen känner. vill man riskera att få sitt hjärta krossat, när man samtidigt kan få uppleva den största lyckan som finns? Att hela tiden behöva ha ögon i nacken, när man samtidigt ska försöka vara glad över att man har hittat någon, är fan ingen lätt match! Allt är väldigt jobbigt helt enkelt. Och istället för att njuta av sin förälskelse, så dyker det hela tiden upp orosmoln över att den andra människan, kanske bara spelar ett spel. Detta är förödande för både hjärtat och sömnen!

Men om tycke uppstår, hur går man sedan vidare om inte någon av parterna visar något? Alltså, jag blir helt knäpp av sånt här, mitt huvud är verkligen i kaos. nu handlar inte ovanstående exempel om mig, men jag tror att det är väldigt vanligt att det är så och innan man ver ordet av, har allting runnit ut i sanden. Man måste våga satsa lite. Min syster berättade innan idag att hon hade träffat en kompis som stod och rökte med några andra. Min syster gick vidare när hon hörde att någon sa "Caisa", hon vände sig då om och då var det en kille som tittade på henne och sa: Ring mig! Detta spontana sätt att visa att man är intresserad, gör det direkt mycket lättare att kunna gå vidare i "Kärleksprocessen", det är faktiskt så.

Ja, kärlek är så jävla konstigt, men härligt om man får uppleva det!

Är bara väldigt trött just nu. Skulle ha lagt in och laddat upp bilder på lyan och på första måltiden som jag lagade i mitt kök. Men jag orkar inte. Är ledig på fredag, kanske orkar jag då!

Nu har jag flytta på riktigt! Allt är nästan uppackat och jag sitter just nu och kollar SATC och har ett ljus tänt på mitt nya fina vita bord, lovely! ska till skolan imorgon, vilket kommer ta mig två timmar eftersom tågen går en aning dåligt imorgon, men jaja, så kommer vardagen att se ut. Jag har inga problem med det, men såklart finns det andra som tycker att jag är helt retarderad för att jag har valt att bo här. Dem får säga vad dem vill, jag tänker inte lägga någon större vikt vid det. Har en egen lägenhet, ska börja plugga till lärare, vad mer kan man begära här i livet?

Och jag har fixat lite försäkringar idag! Killen jag snackade med hade norrlandsdialekt, vilket jag älskar! blev nog liiiite kär i honom, vill att han ska ringa igen, haha:p