Oro och skit

Nationella provet i matte kunde ha gått bättre, men det är något som jag får leva med. Mer än så kan jag inte göra:/... Var med Ditte idag, och vi åt glass och hade det riktigt trevligt. Det kändes så naturligt att prata med henne, och fast jag inte känt henne så väldigt länge, så känns det som om hon är en av dem som jag kommer att hålla kontakten med länge.

Min lillasyster har nu blivit ett sådant problem, att jag faktiskt överväger att slå till henne, så att hon fattar att jag är trött på hennes jävla humör, och hennes attityd gentemot mej, och resten av vår familj. de som är mest drabbade av hennes vrede är jag och min styvpappa, som jag såklart har ställt mej bakom, pga att hon är väldigt taskig mot oss båda. Jag borde nog säga ifrån mer, men jag vet hur det är att vara en osäker tonåring, med en jäkla massa humorsvängningar. Men sen samtidigt måste hon lära sig att kontrollera sitt humör, och att bara acceptera att alla är och vill inte vara som henne. Min oro växer sig starkare, ju närmre hon kommer högstadiet. Cirka tre månader kvar, sen har jag förlorat henne till ansvarslösa fjortisar, som inte gör annat än röker, dricker och srular rundor. Okej, det kan ju verka lite fördomsfullt, men sen samtidigt är det ofta så....

Problemet med min pappa kvarstår, och jag vet inte längre hur jag ska hantera honom. Hans problem, blir mina problem, och det känns som om all min vakna tid går åt till att fundera över honom, och om mitt kärleksliv, som har stått och stampat på samma plats alldeles för länge. Har varit riktigt kär en gång, och detta var i en  av mina närmaste vänner, vilket kanske inte var så bra:/...och frågan är ju om han även ser mej som en av sian närmaste vänner....Det ska jag tänka på ett tag...ett nytt tänkarprojekt, vad roligt!

Open your eyes// Irisgoo

Usch!

Min dag har varit mycket jobbig, och jag bara känner att jag måste få avreagera mej lite, och vad passar då inte bättre än här på min egen blogg? Har haft engelska med allas "favorit" Rebecca. Såklart blev det ett jävla newquiz, som jag såklart inte kan stava till. Efter den underbara lektionen väntade några timmars vila innan det var dags att åka ut till Skogsgrindsvägen för att ha lite orientering. Och jag älskar orientering, eller? Nej, såklart gör jag inte det. Jag är ingen utomhus människa, så det var bara plågsamt. Som tur var fanns Rebban vid min sida hela vägen runt helvetesbanan, och jag tror att jag aldrig sprungit så mycket på en gång i hela mitt miserabla liv. Vi tog alla kontrollerna, och sen bar det av hemåt...Med bussen då!
 
Nu sitter jag här och försöker tvinga mej själv att skriva klar analysen om amerikanska revolutionen, och det enda jag tycker om den är att den var skit! Men det kan man ju naturligtvis inte bara göra. Man ska kötta texten som vi har läst och använda huvudet, som jag inte tror att jag kommer ha så mycket använding för idag.

Har som vanligt lite problem med min kära fader, men det går säkert över! Men den människan är helt intelligensbefriad, så det kan nog ta lite tid.

Slut på mitt gnällande för den här gången!// Irisgoo

RSS 2.0