Cazze´s blogg

...om det här med kärlek. Det känns som om det har varit ett genomgående tema här, haha. Nämen allvarligt, i några dagar, eller ja, kanske sen jag flyttade hemifrån, så har mina tankar omedvetet kretsat kring kärlek. Egentligen har jag slutat att hoppas och leta efter det, men det har blivit allt tydligare för mig sedan jag flyttade till eget, hur viktigt det är att ha nån att komma hem till, att sova tillsammans med någon annan och att vara nära någon som man är villig att ge hela sitt hjärta till. För det är väl det alla vill. Träffa någon som man inte kan leva utan, träffa någon som gör att det blir svårt att andas både när han/hon är nära eller när han/hon inte är det. Sådan kärlek kanske är svår att hitta, men jag tror att alla någon gång i livet kommer att få uppleva det. jag hoppas att jag får den turen att uppleva det, att känna det

Men det finns såklart mycket som ska klaffa, känslor som man måste förstå så man är helt säker på att man ska satsa utan att man ska bli sårad. Ett krossat hjärta behöver tid att läka, och ibland kan det ta väldigt lång tid. Obesvarad kärlek, eller om man inte vet om det är en bra idé att försöka visa vad man verkligen känner. Allt är så väldigt komplicerat när det kommer till människans känsloliv, vi är en väldigt komplicerad varelse. Och eftersom vi är så komplicerade, hur ska vi då kunna urskilja vad vi verkligen känner. vill man riskera att få sitt hjärta krossat, när man samtidigt kan få uppleva den största lyckan som finns? Att hela tiden behöva ha ögon i nacken, när man samtidigt ska försöka vara glad över att man har hittat någon, är fan ingen lätt match! Allt är väldigt jobbigt helt enkelt. Och istället för att njuta av sin förälskelse, så dyker det hela tiden upp orosmoln över att den andra människan, kanske bara spelar ett spel. Detta är förödande för både hjärtat och sömnen!

Men om tycke uppstår, hur går man sedan vidare om inte någon av parterna visar något? Alltså, jag blir helt knäpp av sånt här, mitt huvud är verkligen i kaos. nu handlar inte ovanstående exempel om mig, men jag tror att det är väldigt vanligt att det är så och innan man ver ordet av, har allting runnit ut i sanden. Man måste våga satsa lite. Min syster berättade innan idag att hon hade träffat en kompis som stod och rökte med några andra. Min syster gick vidare när hon hörde att någon sa "Caisa", hon vände sig då om och då var det en kille som tittade på henne och sa: Ring mig! Detta spontana sätt att visa att man är intresserad, gör det direkt mycket lättare att kunna gå vidare i "Kärleksprocessen", det är faktiskt så.

Ja, kärlek är så jävla konstigt, men härligt om man får uppleva det!