Lilla du
Att förlora sina vänner är aldrig kul. har precis börjat få kontakt med en av mina gamla vänner igen efter ett långt uppehåll, eller vad man nu ska säga. Vi hade helt enkelt inte så mycket att säga till varandra längre, och att vi började gymnasiet hjälpte inte, och tyvärr blev det en sådan relation, ja vi träffades då och då, ringde nån gång, inte mer. Men nu helt plötsligt har min kompis börjat fatta, tror jag, att det inte bara är upp till en person att hålla en relation levande, utan den kräver vård av båda parter. I och med detta, har jag nu istället börjat förlora en av mina första kompisar som jag fick när jag började gymnasiet. Kanske beror det på den krävande miljön i skolan, som verkligen pressar en tills man inte har nåt vett i skallen kvar, och detta gör då att all agression man har mot skolan lägger man istället på sina kompisar. Och tyvärr har detta gjort att vi, min kompis och jag, har börjat irritera oss på varandra, och nu inte pratar med varandra så mycket, vilket känns väldigt trist. Jag skyller mycket på skolan, eftersom vi träffas konstant varje dag, fem dagar i veckan, mindre än tio månader om året. Är det konstigt att man bara vill döda varandra efter en termin? Men det är helt klart sorgligt att det ska behöva gå så långt att man inte överhuvudtaget träffas på lov eller liknande. Kanske behövde vi båda två lov från varandra, för att sedan vara som förut. Faktum är att jag saknar henne..... Så om du nu, min kära vän läser detta, så vet du att jag saknar dej<3
Touch the earth, stay a while// irisgoo
