...

Kanske var det kärlek vid första ögonkastet
Eller så var det inte det
Hat vid första anblicken av varandra
så skulle jag ha beskrivit det
ett hat som växte till ett band
ett band som inte går att bryta
Klockan har slagit åtskilliga gånger
under åren som har gått
Med bankade hjärta och med en klar röst
Dags att säga adjö
Tårar skulle fällas
men fan vad fel jag hade
det är det vanliga
eller hur?
jag har fel du har rätt
fingrarna mot gitarren
det är du
Saknad trodde jag att du skulle vara
men jag hade fel ännu en gång
Blir du förvånad?
Istället en glädje som jag inte trodde jag skulle känna
fyllde mitt bröst
It´s an end of an era
det var så jag beskrev det
Allt är över
det som finns kvar är samtalen
kaffe och hamnen
Hamnen ja, där hamnade vi sist
Vi
Två trasiga själar
det är så jag kallar oss
jag behövde dig då
behöver du mig nu?
Min trasiga vän
Det är bättre att känna något
än att inte känna något alls
hellre minus sju än noll
Kommer du ihåg?
Det var det du sa
när jag bara föll och föll
Din tystnad gav mig styrka
Du hatar när jag är blödig och sentimental
jag hatar att du är arrogant och kall
hatkärlek och ett starkt band
eller är det bara jag som tycker så?
Tror inte det
Vi kommer att ses igen sa du
jag tror tvärtom
men det gör inget
Du är en av de finaste jag vet
kom ihåg det
kommer minnas dig i hatt
och hur du dansade till Håkan
kommer minnas dina kramar
när du tröstat mig
ja, allt minns jag
Vi synes och höres min vän!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0