Cirkeln

Än en gång lockar ruset
Mer än vad något annat gör
Det går som i en cirkel
Och dimman den är tät
Vaknar upp i främmande sängar
med främmande människor
Tåget som sen ska ta mig hem
Går alldeles för sakta
Skallad och ont i hela kroppen
Går jag hem till mig
Jag brukar le för mig själv
Tänker på kvällen som gått
Där all glädje har forsat ur mig
Skratt som gråt
Med människor jag älskar
I situationer som jag avgudar
Livet är som det är
Plus minus noll
Allt kan bara gå åt helvete
När börjar cirkeln om?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0